Styrelsen i Fornföreningen Gudahagen vill sända en varm julhälsning till alla medlemmar och vänner. Låt oss i denna midvintertid minnas hur gemenskap och omtanke var avgörande redan under vikingatiden – när man samlades kring elden, delade mat och tog hand om varandra för att klara årets mörkaste dagar.

Även idag är det viktigt att se varandra, visa omsorg och hålla samman. Vi önskar er alla en fridfull jul och ett nytt år fyllt av gemenskap, historia och ljus.

Julafton

Förr i tiden var det varken julklappar, sagor eller Jesusbarnet som stod i centrum på julafton. Julnatten ansågs vara årets mest mystiska natt, då mörkrets makter, julsvennar, vättar och trollkäringar var i rörelse. Ingen annan natt var omgiven av så många myter och föreställningar.

För att hålla de osynliga väsendena borta var det tradition att ”skjuta in julen”. I stället för kyrkklockor ekade tre gevärsskott från varje gård över dalar och berg. På vissa håll lever denna sed kvar än i dag, liksom många andra gamla jultraditioner. Vi äter fortfarande dopp i grytan och gröt, stannar hemma och firar med familj och vänner. Flera av våra julbruk är över tusen år gamla.

När julveden var inburen skulle spisen rengöras, ett arbete som låg på husbonden. När han var klar bjöds han ofta på en snaps av sin hustru. Vid middagstid, klockan tolv, sattes julkärven upp. Den hängdes högt på en lång stång, så att Tors bockar skulle få äta av den och för att Odens häst och hans följe inte skulle stanna på gården. Först därefter fick man äta dopp i grytan.

Efter måltiden skulle det råda stillhet i huset, annars kunde tomten bli arg. Senare på dagen ställdes både julgröt och julöl fram åt honom. Innan familjen lade sig på julaftonskvällen märkte husbonden alla dörrar på gården med kors av tjära, kol eller blod, och även djuren skyddades på samma sätt. Yxan stod redan i väggen ovanför ladugårdsdörren, och ibland hängdes ett gevär över stugdörren som extra skydd mot mörkrets makter.

Lilla julafton – tvättnatten och julveden

Inför julen tvättades och pyntades huset, ofta på lilla julafton. Väggar skrubbades med enris och koppar och silver putsades. Alla i hushållet badade i samma vatten, som sedan sparades åt de döda. Rena kläder lades fram, för julgeten sades komma på julafton och kontrollera att alla var rena.

Julveden var inte vilken ved som helst, utan hade en särskild betydelse. Den skulle se till att ingen del av huset blev kall eller mörk under julen och samtidigt skydda gården mot olycka och onda makter. Veden bestod av flera träslag, ofta sju, där varje sort ansågs bära på egen kraft. Förutom björk och furu kunde man ta kvistar eller klabbar av träd som ek, en, pil, hägg eller andra magiska trädslag.

Veden skulle helst huggas vid tilltagande måne, gärna med löv kvar, eftersom den då ansågs brinna bättre och ge mer värme. På vissa platser började huggningen redan under natten till julafton. Männen samlades i mörkret med yxor och lyktor, och innan morgonen måste allt vara klart. Den som hade störst vedhög visade både flit och styrka.

Det var viktigt att ingen ohuggen ved låg kvar på gården, annars kunde julgeten eller andra väsen gömma sig där. Om julveden inte blev färdig sades de döda komma och hugga vidare under natten. När vedskjulet var fullt betydde det trygghet och goda tider, eftersom brist på ved under julen spåddes leda till brist på allt annat under året.

När arbetet var avslutat sattes yxan i väggen och två vedpinnar lades i kors på huggkubben. De fick ligga kvar hela julen som skydd mot onda krafter, medan elden i spisen sprakade och höll både mörkret och farorna borta.

Julblotet

Skalden Torbjörn Hornklove, verksam under 800–900-talet vid den norske kungen Harald Hårfagers hov, berättar hur vikingarna drack in julen under det stora midvinterblotet, julblotet. Det var en av årets viktigaste högtider.

Under blotet höjde man skålar till gudarna Frej, Njord, Tor och Oden. Man bad om god skörd, skydd mot mörkrets makter och ett gott kommande år. I midvintertid kämpade Tor enligt myten mot mörkret på himlen, färdande i sin vagn dragen av getabockar. När han segrade kunde solen återvända.

Julblotet inleddes på midvinternatten och firades i tre dygn. Enligt Snorre Sturlason kunde det börja omkring den 12 januari, även om tidpunkten varierade. Symboler för blotet kunde vara solen, som tecken på solens återkomst, eller dryckeshornet – en stark symbol för den fornnordiska julen. Man blotade för fred, en god vinter och nästa års grödor.

En skål med öl bars runt elden medan hövdingen välsignade mat och dryck. Blod från offren samlades i kärl och ströks på gudabilder och väggar, och ibland även i deltagarnas ansikten. Blodmat, griskött och stora mängder öl var centrala inslag i festen. Även om den rituella gudsdyrkan har försvunnit, lever vissa traditioner kvar än i dag.

Julblotet var både högtidligt och vilt. Vikingarna drack rikligt för att komma närmare gudarna, och enligt källorna drack även barnen tills de somnade vid borden. Offret var viktigt för att stärka gudarna i kampen mot den hårda vintern och för att säkra ett gott år.

Festandet fortsatte dag efter dag, tills deltagarna fick bäras till sängs – för att nästa dag börja om igen. Kanske fann kung Harald Hårfager detta ansträngande, för om honom berättas det att han helst gav sig ut till havs med sina skepp när julen närmade sig.

Stort stort tack till alla som kom på vårt blot ikväll! Det blev en mycket lyckad tillställning. Så roligt att så många ville komma. Även tack till familjen Björklund som kom med sina vackra shirehästar som ståtligt ledde fackeltåget upp till Gudshagen. ❤️

Den 21 december firas Tomasdagen, till minne av aposteln Tomas. I svensk folktradition var detta dagen då julölet tappades upp i tunnor efter avslutad bryggning. Allt grovarbete skulle vara klart – veden huggen och inne – annars sades Tomas komma och gör sina behov i den. Dagen markerade det sista arbetspasset innan julefriden tog vid.

När Sverige gick över till den gregorianska kalendern 1753 blev 21 december vintersolståndet. Det sågs som en kritisk tid då solen stod stilla, och därför fick inget som snurrade vara i rörelse. Man fick varken spinna, mala eller köra vagn – släde gällde, om man inte gick till fots.

Dagen förknippades med klart väder och feststämning. På kvällen gick folk mellan gårdarna för att smaka varandras julöl. En skvätt öl kunde också hällas i spisen för att ge bättre drag – en sed med rötter i gamla offerhandlingar. Tomasdagen blev därmed starten på lugna, festliga dagar fram till jul.

Misteln har setts som en lyckobringande och magisk växt långt innan kristendomen. Hos de keltiska druiderna var den helig, särskilt när den växte på ekar, och även vikingarna visade stor respekt för misteln. Under vikingatiden lade fiender ner sina vapen om de möttes under en mistel. Druiderna samlade misteln genom noggranna ritualer och använde den i religiösa ceremonier och som medicinalväxt.

Misteln ansågs ge skydd, fruktbarhet och god skörd. Kvistar hängdes över dörrar och i ladugårdar för att skydda människor och djur mot sjukdomar, brand och ondska. När kristendomen spreds förbjöds många av de hedniska traditionerna, men tron på mistelns krafter levde kvar. Under 1800-talet blev julen mer förknippad med kärlek och gemenskap, och då blev misteln en del av julfirandet.

Idag är misteln en vanlig juldekoration, ofta förknippad med kyssar som ska stärka kärlek och sammanhållning. Samtidigt finns gamla föreställningar kvar om att misteln ger lycka, skydd och god hälsa – men också att den måste hanteras med respekt för att inte bringa otur.

Betlehems stjärna är ett av historiens stora mysterier. Enligt Bibeln visade den de vise männen vägen till Jesus, men forskare är oense om vad den egentligen var – om den ens fanns. Teorierna sträcker sig från en planetkonjunktion mellan Jupiter och Saturnus år 7 f.Kr., till en komet, supernova eller en symbolisk berättelse skapad av Matteus. På den tiden kopplades stjärnor ofta till kungars födelse, och astrologi, astronomi och religion hörde tätt samman. Adventsstjärnan som många hänger i fönstret i december är en symbol för Betlehems stjärna. Traditionen kommer från Tyskland och började redan på 1700-talet, innan den spreds över världen. ⭐

Julgranen

Trädet har länge varit en symbol för liv och förekommer i många kulturer, som Yggdrasil i den fornnordiska mytologin och druidernas heliga ek. Det vintergröna trädet har setts som ett tecken på liv när naturen vilar under vintern.

Från början tog man in gröna växter som gran, tall och en i hemmet för att skydda mot onda makter och ge hopp om solens återkomst. Vikingarna trodde att vättar bodde i träden och tog in dem för att skydda de små väsendena från kylan. En vanlig sed var att placera granar och grenar vid dörren för att skydda huset mot övernaturliga krafter.

Eftersom julgranen hade hedniskt ursprung var kyrkan länge negativ, och i vissa länder var granen förbjuden fram till 1640. Den moderna julgranen utvecklades i Tyskland under 1500–1600-talen och spreds till Sverige på 1700-talet, först i adliga hem.

Under 1800-talet började man pryda granen med ljus, godsaker och små presenter. Toppdekorationen har varierat genom tiderna, och först när kyrkan accepterade julgranen blev religiösa symboler, som stjärnan, vanliga.

Herre min je- vad folk stressar

Det är skolavslutning, lucia-firande, julkonserter, dansuppvisningar, julbord, pepparkaksbak och knäckkokning, julmarknader och fan och hans mormor.

Sen ska man köpa julklappar och välja nya adventsljusstakar- för det kan man jädra anåda ge sig den på att någon ny stake måste inköpas varje år. Däremot mormors ljusstake från 1971, den fungerar utmärkt.

Glöm inte julklappsleken- absolut inte….

Här vägrar denna tanten denna lek.

Det ska pyntas både i gran och stuga. Nu så ska helst både gran och girlanger vara uppe i slutet av oktober- får vara tacksam att man hinner dansa runt granen innan den rasas ut och ersätts av en midsommarstång. Däremellan så ska riset in till påsk 🐣 och en hare ska ha kläckt ägg ute längs en påskjakt- eller var det här julnissen ställer till hyss längs golvlisterna.

Mormor är förbannad och har slagit sönder de flesta mandelmusslorna då de inte ville släppa formarna och nu ligger de välsmorda formarna i blöt i vasken och får där ligga tills de är hanterbara och kan diskas av lugna händer.

Vi behöver nog de där dagarna efter julafton. Där man kan bara ligga där i soffan i sina elastiska byxor och äta skinksmörgås med julmust. Äta choklad och ännu mera choklad som varvas med ett knäck eller ett revbensspjäll.

Likt Kommandoran tittar man på de glansiga prinskorvarna och är tacksam att hunden har ännu större aptit än sin matmor

Jag tittar ömt på min fula ljusstake. En kantig tomte vid sidan om en svamp 🍄. Troligen bränd en gång i tiden- kanske av ett bortglömt stearinljus

Tomten köptes på en loppis och det kändes som om han var tvungen att följa med hem.

Jag vänder på gubben och funderar 🤔 på vem som en gång ägt den. Den kan ju omöjligt varit med i julklappsspel, eller?

God Jul & Gott Nytt År🎄✨🎄

Text & bild från Hövding Camilla Stark